Nu ar vi alltsa i mysiga Byron bay, en harlig liten avslappnad stad med mycket hippie och surfstamning i luften. Kan ju borja med att beratta om surfkursen som tog oss hit...

Den 30 mars sa lamnade vi Sydney och satte oss pa Mojo surfcamp bussen, vi var ungefar 35-40 st tror jag och begav oss upp mot crescent head som var stopp nr 1 och ligger ungefar 6 h fran Sydney. Nar vi anlande pa lagret mitt ute i ingenting kan man saga sa slangde vi in vaskorna i rummen, hade en snabb genomgang dar en av killarna pratade lite om havet och vad vi skulle tanka pa sen var det bara att dra pa sig vatdrakten och bege se ner mot vagorna. Trots det urusla vadret sa stod vi pa bradorna redan forsta lektionen aven om det sakert inte sag sa coolt ut som man kande sig.

Pga. av det daliga vadret sa var vi tvungen att aka vidare till nasta stalle, Spot X, redan nasta dag (alltsa en dag for tidigt) eftersom det var alldeles for farligt att vara i vattnet vid Crescent head. Vi forsokte dock trotsa vadret och forsokte oss pa en lektion pa morgonen men det resluterade mest i att alla stod och fros med munnar, oron och ogon fulla med sand pga. av det kraftiga blasten och dodstrotta instruktorer som forgaves forsokte hjalpa oss en i taget att iaf fanga en vag. Iaf sa bestamdes det da att vi skulle vidare eftersom det ar sa surfare gor..dom aker dit de basta vagorna finns!

Val framme pa Spot X efter en 3 h bussresa sa var det samma visa igen, slangde in vaskorna i rummet, drog pa sig vatdrakterna och gick ner till vattnet. Det var absolut battre vader dar om man jamfor med crescent head men fortfarande uruselt om man jamfor med hur det brukar vara. Bilden man hade haft av att kunna ligga pa bradan och kanske fa sig en liten branna och smasurra lite mellan vagorna existerade inte, utan vi flog runt som i tvattmaskiner och fick kampa hela tiden. Trots detta hade vi jatte roligt! det var bra stamning och alla hejade pa varandra. Det blev lattare och lattare att sta pa bradan och trots omma muskler, skrapsar och blamarken sa var det verkligen vart det!

Vi traffade aven nagra valdigt trevliga manniskor pa lagret som vi sedan, har i Byron bay, fortsatte att hanga med tills nu de flesta har akt vidare. Men vi lar nog traffa dom senare pa vagen skulle jag tro eftersom det flesta ska, precis som vi, uppat langst kusten.

har i Byron bay har vi redan hunnit bo pa tre olika hostel. Eftersom det ar den jatte stora och populara bluesfestivalen har nu som dessutom firar 20 ar + pask sa ar Byron fullt med manniskor och vi trodde inte vi skulle kunna hitta en hostel..sa var plan var att stanna har de 4 natter vi redan bokat da vi var i Sydney och sedan aka upp till Surfers paradise och sedan aka tillbaka hit igen..men som tur var hittade Anna tillslut en hostel! Sa nu har vi bokat det fram till pa tisdag och det kanns superbra! Vadret vaxlar valdigt...ena dagen sa ar det perfekta beachvadret och sen ar det helt plotsligt regn och rusk..som idag tex. ar det daligt vader och jag och Anna har suttit pa vart favorit cafe och druckit kaffe och last vara bocker. Jag har just last en superbra bok! camilla lackberg - olycksfageln... ojoj va bra det var! Det kanns tomt nu nar jag last ut den. Nu forstar jag varfor det ar Annas favoritforfattare.

Hmm vad mer da, familjen ar i stugan over pask och jag hoppas dom far det underbart och far chans att kora lite skoter om inte snon tinat bort for mycket? Ibland kanns de kontstigt att tanka att det ar pask...anda sen vi bestamde oss for att komma hem som planerat i sommar sa tanker jag hela tiden att det ar sommar hemma redan nu. Andreas fick faktiskt paminna mig for nagra veckor sen att pask inte ens hade varit.

Pappa hade som onskemal att jag skulle uppdatera bloggen, trots att han ar stugan kan han tydligen lasa den pa mobilen.. undra hur lang tid det tar att lasa de har inlagget pa telefonen...
Men nu har jag iaf skrivit lite om hur laget ar har borta och jag tror det far vara nog nu.

Saknar er alla dar hemma och nu ar det inte lange kvar innan vi ses!
puss och karlek